Livet som maskinförare

En intervju med wiktor domeij på sca skog ab, skrevet av madelene nord på skogsstyrelsen
Vad har du för yrkesbefattning? Vilket företag arbetar du för?

- Jag arbetar som maskinförare och kör skotare på SCA Skog AB i Sollefteå, vilket jag gjort sedan juli förra året. Jag fick jobb här direkt efter gymnasiet.

Hur kommer det sig att du hamnade i skogen?

- Av en ren slump egentligen. Jag har alltid varit intresserad av naturen. Som barn lekte jag och kompisarna ofta ute i skogen och ibland tältade vi även, vilket jag alltid tyckte var roligt. Dessutom så hade jag biologi som favoritämne i skolan och hade nog som mest fokus under just dessa lektioner. Men det var egentligen inte förrän år 2017 när vi hade en avverkning hemma utanför vårt hus som jag fick upp ögonen för det här med maskiner och skog. Jag tyckte det verkade vara ett väldigt spännande jobb och på den vägen är det.

Härligt! Så vilken utbildning har du läst?

- Jag valde att läsa på naturbruksgymnasiet med inriktning skog på Skedomskolan här hemma i Sollefteå. Efter utbildningen kan man bland annat arbeta som maskinförare, som jag gör, eller med virkesmätning, inventering- och planeringsarbete och skogsvård. Eller så finns det möjlighet att läsa vidare på högskola och universitet för den som vill det. Under utbildningen får man dessutom gå röjsåg- och motorsågsutbildning, vilket är toppen!

Vilken spännande utbildning, och perfekt för den som vill komma ut i arbetslivet direkt efter gymnasiet. Vad innebär det att vara maskinförare egentligen?

- Kort och gott: Frihet under ansvar, skulle jag vilja säga. Man jobbar mycket självständigt och bestämmer till stor del själv hur man vill arbeta. Ibland känns det knappt som att vi har en chef, vilket vi såklart har, men man styr och ställer mycket själv och har inget strikt schema att följa som på många andra arbetsplatser. Förutom att köra själva maskinen blir det en del annat vid sidan av, som exempelvis reparationer av maskinen, hämta ut material och så vidare.

Så hur skulle du säga att en vanlig arbetsdag eller arbetsvecka kan se ut?

- Oftast är jag ute på plats vid 5-tiden på morgonen och börjar dagen med att göra en daglig tillsyn av maskinen. Jag tittar tillexempel så att det inte är något läckage någonstans och att allt är i sin ordning. Sen är det bara att hoppa in i maskinen och påbörja dagens skift, vilket för min del innebär körning och transport av virke. Under dagen försöker man ta lite kortare pauser också, gärna några minuter varje timme för att röra på kroppen, utöver lunchrasten. Och så brukar jag avsluta skiftet runt 14-tiden. Det är oftast så en typisk dag ser ut under veckorna.

Vad skulle du säga är det bästa med ditt jobb?

- Framför allt är det ju att man får vara ute i skogen och ha skogen som kontor. Jag har aldrig sett mig själv som en kontorsmänniska som sitter inne om dagarna. Sen är det ju fantastiskt att få uppleva nya miljöer och att ”kontoret” aldrig är densamma. Ibland kanske man är nere och kör vid en fin sjö medan man veckan därpå är uppe och kör på högre höjder och får uppleva helt andra miljöer. Så det skulle jag säga är en av de bästa sakerna med jobbet. Sen är det som jag nämnde tidigare ett väldigt fritt jobb där du styr och ställer mycket själv. För de som exempelvis har barn kan detta vara väldigt fördelaktigt, om man måste hämta och lämna på dagis och så vidare. Då kan du styra upp ditt arbete utefter det och anpassa arbetet utifrån ditt privatliv i stället för tvärtom. Dessutom är det väldigt intressant att få möjligheten att lära sig mer kring höga naturvärden och om olika kultur- och fornlämningar som finns i skogen, vilket är en viktig del i arbetet som maskinförare då vi ska se till att bevara och ta hänsyn till detta.

Har du något förbättringsförslag över lag med ditt yrke eller skogsnäringen i stort?

- Ja, en sak jag funderat på är produktionskravet. Så länge maskinen är i gång så är också produktionen i gång, men direkt man stannar så avtar ju produktionen och därmed drar vi inte in några pengar i dessa stunder. Och som det ser ut nu så finns det möjlighet att få en lagpremie i vårt maskinkörningslag, vilket innebär att vi kan få extra pengar i lön varje månad beroende på hur vårt lag presterat med produktionen. Detta bidrar till att man ofta känner att man inte kan släppa spakarna, då man vill producera så mycket som möjligt. Därför tror jag att det hade varit bättre att inför en individuell premie i stället, som är oberoende av hur dina lagkamrater i teamet presterar. På så vis är det i stället upp till dig själv om du är intresserad av att tjäna extra i månaden eller inte, vilket skulle kunna minska pressen hos vissa.

Det finns en viss problematik i att många nyutbildade ungdomar väljer att gå över från den gröna (skog) till den gula sektorn (gräv- och vägarbete) när det kommer till maskinkörning. Du som är ung och relativt ny i branschen, har du några tankar kring varför det är så

- Det skulle kunna vara den lönemässiga aspekten, att man kanske tjänar bättre i den gula sektorn. Men sen tror jag även att dagens ungdomar har ett stort socialt behov och en större valmöjlighet än tidigare, vilket kanske bidrar till att flera väljer att byta bransch. Att köra skogsmaskin innebär att man i stort sett arbetar själv hela tiden. Jag tror inte att alla pallar det här med ensamarbete i så stor utsträckning, helt enkelt. Är man däremot en person med introverta drag och/eller som trivs bra i sitt eget sällskap, så är det ju ett perfekt jobb.

Anser eller tror du att man måste vara uppväxt eller ha mycket erfarenhet av skogen för att trivas med ett yrke inom skogsnäringen?

- Absolut inte. Jag är själv inte uppvuxen i en familj där skog har varit en stor del av vardagen, utan det är ett intresse som jag själv har skapat. Däremot har jag alltid tyckt om att vistas ute i naturen, och det är väl snarare det som jag ser som viktigt, att man ska trivas i den miljön. Jag kunde knappt de olika trädslagen när jag började naturbruksgymnasiet, men kan likväl för det köra skogsmaskin utan problem idag. Jag tänker att mycket lär man sig genom utbildning och på arbetsplatsen, bara intresset finns.

Jag kunde knappt de olika trädslagen när jag började naturbruksgymnasiet, men kan likväl för det köra skogsmaskin utan problem idag.

Skogsnäringen är en mansdominerad bransch och behöver attrahera fler kvinnor för att bli starkare och nå längre – har du några tankar om hur man skulle kunna lyckas med det?

- Jag tror att man främst bör fokusera på att normalisera att kvinnor faktiskt jobbar i yrket. Det ska inte ses som något konstigt att man stöter på en kvinna i branschen. Jag tror man har en del att jobba på där när det kommer till media och reklam. Man bör rikta fokuset på kvinnan i större omfattning och se till så att det blir mer kvinnor som företräder skogsnäringen i mediesammanhang, exempelvis på bilder i broschyrer, i jobbannonser och så vidare. När jag började på skolan i Skedom så var det enbart en tjej i vår klass. Men från vad jag har fått höra nu så verkar det som att det är fler och fler tjejer som söker sig till skolan och det skulle kunna tyda på att vi kommit en bit på vägen, även om det fortfarande är mansdominerat. Det är även något jag märker av på det företag jag arbetar på. Trots att jag inte jobbat där så länge så har jag redan hunnit gå flertalet kurser som fokuserat på jämställdhet och människors lika värde, och det känns som att det är en viktig del för företaget. Vilket jag håller med om och tycker är bra att dem satsar på.

Skulle du rekommendera andra att jobba med skog och har du några tips för den intresserade?

- Absolut. Jag tycker det är en jättehärlig arbetsplats och rekommenderar verkligen fler att söka sig hit! Man får möjligheten att vara väldigt självgående samtidigt som det är en bransch där man hela tiden lär sig något nytt. Det känns som att man aldrig blir fullärd, utan det är en arbetsplats där man har möjligheten att hela tiden utvecklas. Sen tror jag att det är viktigt att man förstår innebörden av ensamarbete och att man faktiskt klarar av att arbeta större delen av tiden själv utan sällskap. Det är flera i min tidigare klass som redan hunnit sluta i branschen just på grund av ensamarbetet. Jag är själv inte särskilt introvert utan umgås gärna med andra människor, men trots det så trivs jag ändå bra med att jobba ensam. Så det är högst individuellt hur man är som person och vilka egenskaper man sitter på.