Inblick i Skogsstyrelsen

En inblick i hur det har varit och hur det är att jobba på Skogsstyrelsen

En intervju med Yngve Perjons på Skogsstyrelsen.

Hur hamnade du i skogen?

I mellanstadiet var jag mycket intresserad av fåglar, vi var tre jämnåriga som var ute och tittade på dem tillsammans med en äldre man som jobbat som skogsvaktare. Han berättade en hel del om hans jobb och jag tyckte det lät väldigt intressant så han var en stor orsak till att jag hamnade i skogen. Dessutom har vi skog i släkten och vi var ute i skogen och plockande bär så jag var bekväm med att vara i skogen.

Hur ledde fåglarna och skogsvaktaren till att du hamnade här på Skogsstyrelsen?

Jag gick skogsbruksskolan i Älvdalen i två år och jobbade sedan som huggare ett par år hemma i Dala-Floda. En vinter var det så väldigt mycket snö att vi fick lov att skotta kring varje träd vi skulle fälla och då började jag fundera på om jag ville göra något annat. Så jag sökte till Södra skogsinstitutet i Värnamo, där jag studerande mellan 83 och 84 och sökte sedan jobb. Jag fick jobb på Skogsstyrelsen, dåvarande Skogsvårdsstyrelsen, i Hultsfred och jobbade där nere ett tag men sedan kom hemlängtan, man är ju Dalmas så då hamnade jag i Ludvika, sedan Leksand och nu på kontoret i Borlänge.

Du har ju varit här väldigt länge jämförelse med de flesta av oss, du ska ju tillochmed gå i pension nästa år så berätta gärna lite gran om vad du har fått gjort under åren här på Skogsstyrelsen. Vad har varit roligast?

Det roligaste tycker jag har varit alla trevliga arbetskamrater man har haft under åren. Det är en brokig skara som man möt genom åren.

Av arbetsuppgifter är nog Uppföljningen av biologiskmångfald en favorit. Där lottade man ut ett antal registrerade nyckelbiotoper eller frivilliga avsättningar som sedan besöktes och inviterades. Man kikade på mängden död ved och vilka arter som fanns. Sedan är tanken att man kommer tillbaka 10 år senare för att se hur det förändrats över tid. Man har nämligen lite dålig koll på just hur det förändras.

Sen har man mött många markägare och gjort en hel del områdesskydd genom åren. Det känns väldigt bra då man bevarat naturvärden för framtiden. Sen är det ett väldigt självstyrt arbete, man kan åka ut om det är fint väder eller stanna inne om det spöregnar. Att kunna planera och styra och ställa lite som man vill har fungerat bra för mig.

Så om du jämför hur dina arbetsuppgifter såg ut när du började med de hur har idag?

När jag började i Hultsfred jobbade jag med översiktlig skogsinventering. Det gick ut på att dela in skogen i olika områden beroende på ålder på skogen och skötsel. Tanken var att använda underlaget till tex skogsbruksplaner. Det var en åtgärdsinventering kan man säga i stora drag. Vilka åtgärder som var lämpliga och när de bör utföras. Det var min uppgift de tre första åren och när jag sedan hamnade i Ludvika var det samma jobb där. Det varvades med att jag, vartannat år, jobbade med rådgivning och tillsyn enlig skogsvårdslagen. Kontroller av planteringar och röjningar var aktuellt på den tiden. Sen gick jag en 20-poängs utbildning i naturvårdsbiologi i början på 90-talet och då var det aktuellt med starten av att inventera nyckelbiotoper också.

För de som inte vet vad en nyckelbiotop är, kan du förklara lite snabbt?

En nyckelbiotop är ett område med väldigt höga naturvärden. Det kan vara väldigt olika beroende på vad för skog det är och vilka kriterier som gäller för den typen av skog.

Vad är då höga naturvärden?

Det kan vara ett område med gamla träd, tex aspar eller sälgar. Det finns vissa arter, en del rödlistade, som är knutna till de träden, framförallt vissa lavar. Eller ett område med mycket död ved, granskogar kan ha mycket rötlågor där rödlistade vedsvampar trivs. Eller en gammal sandtallskog kanske, där det finns trädkontinuitet och där det finns matsvampar som lever i symbios med de äldre tallarna.

Okej, nu när vi alla är med på banan kan vi återgå till vad du mer jobbat med.

Vi började med mycket nyckelbiotopsinventering och informera markägarna var områdena fanns, samt vilka naturvärden som kunde hittas. Tanken var att man skulle undvika att bruka de områdena. Sen kom det även områdesskyddspengar så att de med orimligt mycket nyckelbiotoper på sin fastighet kunde få ersättning i form av ett naturvårdsavtal eller genom ett biotopskydd. Sen har det varit väldigt mycket naturvård efter utbildningen och fältbesök på avverkningsanmälningar. En hel del rådgivning och en del utbildningar, främst för storskogsbruket, där vi gått igenom hur de känner igen områden med höga naturvärden och vad som ger det höga naturvärdet. Jag har även haft interna kurser med nyckelbiotopskalibreringar och även kurser om naturvårdsarter.

Hur skulle du säga en standardvecka ser ut för dig?

Oj, jag tror inte det finns en standardvecka på det här jobbet då det varierar så mycket. Som exempel denna vecka, då det var älgjakt förra veckan, blir det mycket mejlläsande och besvarande. På onsdag ska vi ut i en arbetsgrupp för att utveckla hänsynsuppföljningen 2.0. Då ska vi träffa en referensgrupp och andra aktörer inom skogsbruket för att få deras synpunkter. Sen är ju knärot ett kärt ämne vid avverkningsanmälningar just nu så vi ska ha ett möte med Länsstyrelsen och hör deras syn på saken. Sen blir det att planera lite utedagar med områdesskydd, tex ut och gränsa av en nyckelbiotop. Därefter ska vi skicka ut någon som får föra en mätning och se vad för ersättning vi kan presentera till markägaren.

Om du jämför skogsbruket som det såg ut när du började med hur det ser ut nu?

Under min verksamma tid har mycket förändrats. Det var riktiga kalhyggen när jag började men vi har blivet bättre på att spara miljöer, kantzoner till vatten och så. Jag tycket vi gjort ett rejält lyft de senaste åren på att förebygga körskador, tex genom att bygga ordentliga broar över bäckar, det tycker jag är otroliga framsteg. Dock är det tråkigt att vi inte får registrera fler nyckelbiotoper vid avverkningsanmälningar längre. Jag ser tyvärr att en del områden med höga naturvärden avverkas dock är det politikerna som valt det och vi måste följa deras beslut.

Så var tror du vi är på väg?

Det är naturligtvis en spännande resa, det är svårt att sia något då EU ska säga sitt, skogsägarna sitt och naturvården sitt. Men om vi ska behålla den biologiska mångfalden vi har i landet behöver vi göra mer än vad som görs idag. Många markägare gör en väldigt bra naturvårdshänsyn men så finns det några som skulle behöva bli bättre. I och med att vi har ett ansvar i landet och att varje markägare har ett eget ansvar att gör att bra jobb, så kan det lyftas och bli bättre.

Tror du vi kommer bli bättre?

Jag tror det är en överlevnadsfråga för svenskt skogsbruk framöver. Om vi vill kunna fortsätta sälja våra produkter så kommer vi behöva ta oss i kragen när det gäller naturvården. Dessutom betyder skogsindustrin mycket för landet Sverige så jag tror vi kommer komma dit.

Sista frågan, har du något tipps för den som fungerar på att påbörja sin bana i skogen?

Tycker man om att träffa människor, att vara i naturen och röra på sig och se årstidsväxlingar så är det ett bra jobb. Det händer så mycket i skogen, det som vi varit inne på, resan som skett för naturvårdens del, gör att jag tycker det är ett spännande jobb. Om jag ser tillbaka på min yrkesverksamma tid så har jag alltid haft lätt för att ta mig till jobbet på morgonen.

En inblick i hur det har varit och hur det är att jobba på Skogsstyrelsen

En nyckelbiotop är ett område med väldigt höga naturvärden. Det kan vara väldigt olika beroende på vad för skog det är och vilka kriterier som gäller för den typen av skog.

Jag tror det är en överlevnadsfråga för svenskt skogsbruk framöver. Om vi vill kunna fortsätta sälja våra produkter så kommer vi behöva ta oss i kragen när det gäller naturvården. Dessutom betyder skogsindustrin mycket för landet Sverige så jag tror vi kommer komma dit.

Meny

Get Connected